Novella Diana F+
En ny leksak till min lilla samling.
Ny upptäckt
Det blev inte så mycket av att jag skulle uppdatera oftare. Men desto mer har jag skrivit i min egna dagbok. Nåväl. En upptäckt jag gjorde häromdagen. Är inte det för härligt? Jag har iallafall upptäckt Nick Drake. Bättre sent än aldrig.
Hej
Kul att du har hittat hit. Har haft bloggandet nere ett tag nu, men känner att det skulle vara kul att ta upp det igen. Främst för att dokumentera alla foton jag tar med min kamera, som är ett av mina många intressen.
I used to see the night so anxious
Vad hände egentligen? Jag som tänkte jag skulle uppdatera här lite oftare. Nu var det ett bra tag sen. Nåväl, har lite annat att tänka på nu. Jobbar som aldrig förr och försöker planera in vänner, övningskörning, pluggande och vilandet därimellan.
Tillbaka
Jag är nu tillbaka på min blogg. Det har här hänt en hel del sen dess ska ni veta. Tror inte det är till så mångas stora glädje, men iallafall ska jag bara skriva av mig allmänt och se om jag bli något klokare på mig själv. För ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen och ibland känner jag mig så jävla lyckligt lottad.
Har förresten köpt mig min systemkamera. En Nikon D90 som jag haft i över ett år nu.
Har förresten köpt mig min systemkamera. En Nikon D90 som jag haft i över ett år nu.
Själen i magen?
Jag kan få ont i magen av at tänka på framtiden och nutiden. Det känns som om det är något som jag vill göra, något som ska hända, men jag vet inte vad. Jag vill flytta och ta körkort och leva lyckligt med min pojkvän. Ibland blir jag bara orolig, är det här rätt för mig. Var utbildningen rätt för mig, ja den var rolig men kommer jag syssla med detta? Alla andra säger, ja annars är det ju slöseri med tid, att ha lagt ner ett år. Ett år på att träffa nya människor, skaffa nya erfarenheter och bara ha lite roligt. Jag vet inte. Magen gör ont. Försöker leva mer nu, än vad jag gjorde under högstadiet. Jag pratade inte med många, kanske max 10 ord om dagen, ingen väntade på mig efter gympan. Jag levde i min egen bubbla och det känns som om jag fortfarande gör det. Att jag inte riktigt vågar krypa ut. Ligger och spanar, på vad vet jag inte. Men det känns så osäkert att stega ut i världen jag knäppt känner. Allt var så tryggt innan, jag hade mina böcker och jag skrev mina texter om nätterna och bara grät för mig själv..
Har läst någonstans att kinserna säger att själen sitter i magen. Men jag själv tror det är så att samvetet sitter i magen och hjärtat i själen, det tror jag.
Har läst någonstans att kinserna säger att själen sitter i magen. Men jag själv tror det är så att samvetet sitter i magen och hjärtat i själen, det tror jag.
Högskolan
Jag tog mig en runda i solen förbi högskolan, med min Canon Powershot A550. Vad tycker du?
Hundkex
Kleerup feat. Neneh Cherry - Forever
En lördag morgon
Blomman och nyckelpigan
Ole, dole, doff
Adiam Dymott - I miss you
Jag hade en riktigt konstig dröm inatt. Och det var att alla de tre små "broarna" vi har där jag bor var på något sett sönder. Och jag skulle gå över en och jag hade någon med mig som kom över, men när jag gick vinglade plankorna. Jag var rädd att ramla i vattnet.
Det var annat folk på bron också, som hade samma problem som jag. Och jag försökte på något smidigt sätt undvika att plankorna skulle vingla upp och ner, när de väl gjorde det gjorde de det rejält. Jga klamrade mig fast hårt för att inte ramla i vattnet. Jag hade också en låda som jag bar under armen, en fyrkantig sådan. Sen fick jag nog och vinglade till plankan med flit, kastade lådan så långt in mot landkanten där nere och sen hoppade jag när jag trodde det var lägligast. Jag landade lite i vattnet, men det var inte så farligt, bara upp till knäna. Sen gick jag upp och förbi ICA och till den som var med mig. Jag vet iinte vem det var.
Som sagt, konstig dröm och den slutade där med att jag såg denna personen gömma ansiktet lite i händerna och se rädd ut.
Det var annat folk på bron också, som hade samma problem som jag. Och jag försökte på något smidigt sätt undvika att plankorna skulle vingla upp och ner, när de väl gjorde det gjorde de det rejält. Jga klamrade mig fast hårt för att inte ramla i vattnet. Jag hade också en låda som jag bar under armen, en fyrkantig sådan. Sen fick jag nog och vinglade till plankan med flit, kastade lådan så långt in mot landkanten där nere och sen hoppade jag när jag trodde det var lägligast. Jag landade lite i vattnet, men det var inte så farligt, bara upp till knäna. Sen gick jag upp och förbi ICA och till den som var med mig. Jag vet iinte vem det var.
Som sagt, konstig dröm och den slutade där med att jag såg denna personen gömma ansiktet lite i händerna och se rädd ut.
.
Det här med nätter
Sena nätter brukar vara ganska märkliga eller speciella på något vis. Man känner att de finns där. Man börjar liksom mer slappna av, koppla bort allt och börja tänka på sånt man trodde att man hade glömt föralltid. Det kan verkligen snurra till ordentligt i skallen ibland av alla tankar som visst fanns kvar.
En ond ande
Vi pratar i telefonen, gråter lite, irriteras på varandra lite, gnäller lite, lyssnar lite. Regnet bara öser ned utanför fönstret. Det är skönt att lyssna på det, för det bara finns. Du pratar så mycket och jag försöker verkligen hjälpa dig att må bra. Jag älskar ju faktiskt dig.
Men jag mår inte bra när du har det där tonläget du hade för ett par månader sen, det gör mig så rädd. Skakig, du anar inte hur läskigt det är. Jag tänker bara på då, när det där tonläget kryper fram ur dig som en ond ande. Dumma ande! Jag vill göra allt, hjälpa dig att må bra så jag slipper höra den där onda anden mer. Det gör ont för den kan slåss, mer än vad du anar.
Men jag mår inte bra när du har det där tonläget du hade för ett par månader sen, det gör mig så rädd. Skakig, du anar inte hur läskigt det är. Jag tänker bara på då, när det där tonläget kryper fram ur dig som en ond ande. Dumma ande! Jag vill göra allt, hjälpa dig att må bra så jag slipper höra den där onda anden mer. Det gör ont för den kan slåss, mer än vad du anar.
