En dagbok, fast inte varje dag

 

Inatt drömde jag att jag stod på sängen för att kunna ge farfar en kram. Han sa att han älskade mig och att vår relation skulle bli bättre.

 

Att få besök av de som inte andas och vars hjärtan som inte längre slår, jag tycker om det. Att få lite mer tid tillsammans. Deras hjärtan slår i mig och deras luft andas jag. Men det är klart, tiden kommer vara obetydlig när den här platsen inte finns mer.