Bror
Something new
The start - a simple touch
One night to push and scream
And then relief
Ten days of perfect tunes
The colors red and blue
We had a promise made
René Groebli
Tycker det känns alldeles förträffligt när man hittar en fotograf som ger en något. Svärtan och kornigheten i bilderna tycker jag är makalösa. På måfå snubblade jag runt på tumblr och hittade René Groebli. Jag är såld. Ger mig en känsla av ensamhet, att man skapar ett avstånd till världen och sluter sig in i sin egen. Det får en att känna sig så liten.
En inspiration
Mindre än två veckor kvar i skolan. Och jag tror bestämt energin har checkat ut för tidigt. Sen man la all krut på att få slututställning bra, så tror jag inte den hade någon större lust att komma tillbaka efter den stressen. Men jag har visserligen idag upptäckt en fotograf som inspirerar mig och fotograferar med de tankarna jag också går med. Markus Jenemark (som fotograferat bilderna nedan) från Hjo i Skåne. Fina svartvita porträtt av människor och miljöer i Sune Jonsson anda. Det här får mig verkligen att vilja fotografera, den väcker den vilande lusten till liv.
Och något som jag upptäckt, sen jag började här förra året, är att det svartvita fotografiet tilltalar mig mer än den i färg. Så jag ställde mig själv frågan, varför? Funderade inte länge innan svaret dök upp.
Världen är inte full av färger som vi ser den, ögat lurar oss att det finns färg. Så att fotografera i svartvitt är verkligen att visa världen som den egentligen ser ut.
Dagar i dimman
Efter lite överläggande, kalibrering, redigerande, ett antal testprintar av tre olika papper så börjar jag närma mig. Tacka vet jag Hahnemühle. Nu ska jag bara skriva ut de riktiga bilderna. Åtta bilder. Hoppas idag på att ha minst två riktigt klara. Nästa vecka kommer man fortsätta vandra runt i en dimma.
Bright eyes
Redigering av utställningen
Redigeringen är i startgroparna nu och jag ska göra ännu en sållning av bilder till utställningen. Tiden har gått så galet fort, för om mindre än tre veckor är vernissagen och stressen över. Bortblåst. Men jag tycker det ska bli så spännande att få se vad mina klasskamrater kommer sätta ihop. Kan inte fatta att jag redan har gått här i åtta månader, sanslöst. Alla minnen med klassen spelas som en film och jag kommer fortfarande ihåg känslan från första dagen.
Men nu är det full fokus på utställningen. Kommer lyssna på mycket Mando Diao och Mogwai nu under tiden. Deras senaste skivsläpp får mig i en bra stämning som jag vill smitta av extra på mina bilder.
Att på egen hand porträttera sig själv
Vem ser ni på bilden? Får ni någon skymt av det?
Högskolan
Jag tog mig en runda i solen förbi högskolan, med min Canon Powershot A550. Vad tycker du?
Hundkex
En lördag morgon
Blomman och nyckelpigan
