Fel
Fel på skärmen.
Fel på skrivaren.
Fel på pappret.
Fel på pappret.
Fel på humöret.
Fel på ekonomin.
Det mesta är fel.
Dagar i dimman
Efter lite överläggande, kalibrering, redigerande, ett antal testprintar av tre olika papper så börjar jag närma mig. Tacka vet jag Hahnemühle. Nu ska jag bara skriva ut de riktiga bilderna. Åtta bilder. Hoppas idag på att ha minst två riktigt klara. Nästa vecka kommer man fortsätta vandra runt i en dimma.
Kladdkaka
"Var i Kalmar med en god vän när jag var hemma senast. En riktigt god vän. Körde hem mig så jag skulle slippa ta det tidiga tåget hem. Varit kallt som tusan idag. Kom hem och satte oss i soffan, pratade med mamma och bror, åt kladdkaka och drack te en bra stund. Bror och mamma skulle sova. Klockan var närmare 23. Vi gick in på mitt rum, satte på radion, la os i sängen och drack te. Pratade om allt. Allt. En fin kväll. Jag lutade mig mot väggen med kudden bakom mig, min vän tog täcket och bollade ihop det tll en stor kudde och la sig utmed andra väggen vid mina fötter. Vi pratade. Länge. Ett ljus tänt också. Jag tänkte på mormor. Allt var så bra just då. Sen gick tiden så fort och min vän åkte hem. 5 minus grader"
Vi pratade på telefon igår. Han gör mig ledsen. Jag blir hans psykolog. Han kallade mig respektlös innan jag hann prata klart. Det är inte okej. Och det fick han höra. Hjälp dig själv någon gång tycker jag. Kanske har blivit skadade av att vi känt varandra sju år. Vad vet jag.
Onödigt vetande #1
Vaknade imorse och trodde det var söndag och att klockan var 15. Den var 10.15 och idag är det måndag. Panik till skolan..
Till midnatt
Igår gjorde jag och Emma slag i saken att vi skulle träffas. Medans den mesta tiden ägnas till slututställningen har vi inte hunnit prata ordentligt. Åkte hem till henne, delade på en Ben & Jerrys, åt kanelbullar, drack saft och satt i soffan och pratade i ett.
Att sitta tillsammans med en fin vän i fem timmar och bara prata. Broder Daniel dvd spelandes. Ett par katter omkring sig. Hur kan man bara sitta och prata så länge? Det har jag längtat efter att få uppleva. Pratade om att vi skulle klä ut oss till BD-nördar, svarta håret, svart runt ögonen, BD-tröjor, tighta svarta jeans, converse och framför allt, ett par silverstjärnor under ögonen. Tror det är en lite lustig dröm, men det hade vart så häftigt att klä på sig de kläderna bara för en dag. För båda vi två delar förtjusningen till Broder Daniel. Och ja, säg något som vi inte pratade om, jag tror alla möjliga ämnen dök upp igår och det var så roligt. Fler såna kvällar skulle vara fint. Prata tills natten blir morgon, men det tar vi en annan dag.
Bright eyes
Redigering av utställningen
Redigeringen är i startgroparna nu och jag ska göra ännu en sållning av bilder till utställningen. Tiden har gått så galet fort, för om mindre än tre veckor är vernissagen och stressen över. Bortblåst. Men jag tycker det ska bli så spännande att få se vad mina klasskamrater kommer sätta ihop. Kan inte fatta att jag redan har gått här i åtta månader, sanslöst. Alla minnen med klassen spelas som en film och jag kommer fortfarande ihåg känslan från första dagen.
Men nu är det full fokus på utställningen. Kommer lyssna på mycket Mando Diao och Mogwai nu under tiden. Deras senaste skivsläpp får mig i en bra stämning som jag vill smitta av extra på mina bilder.
Skriva-brev-natt
Hade på känn att det inte skulle skrivas här så ofta. Men jag tror ni har klarat er ganska bra ändå. Jag har den senaste tiden vart ute och åkte runt i hembygden och fotograferat min familj. Det ska bli min slututsällning. Kom tillbaka till skolan i fredags, och har idag gjort den första sållningen av bilder. Igår blev det filmmys med ett gäng klasskompisar som gick i fullständig fotoanda, inklusive glass med chokladsås och galna skratt.
Fick svar från min brevvän för snart ett par veckor sen. Det var verkligen alldeles speciellt att öppna ett brev som var handskrivet. Har de senaste dagarna tänkt att jag ska skriva ett svar, men jag har inte kommit längre än till att köpa nytt papper och nya pennor. Tror att idag/inatt blir då jag börjar skriva det. Mina sovvanor har rubbats ordentligt sen jag var hemma i tre veckor och fotograferade. Igår låg jag och sov till klockan 16.. Och har inte kommit i säng tidigare än 01 de senaste veckorna heller. Men som sagt resten av kvällen/natten kommer jag skriva ett brev och lyssna på fin musik.
Brevvän
Väntar på ett brev från en ny brevvän. Jag skickade iväg ett brev för tre veckor sen och väntar, och väntar på ett svar. Kanske har det försvunnit hos posten. Kanske vill min nya brevvän inte skriva med mig. Jag tycker om att skriva brev. Med en penna, sen lägga pappret i ett kuvert, stänga igen kuvertet, köpa ett frimärke att klistra på och sen lägga ner det i postlådan. Förväntningar.
När det är natt ska man sova
Temperaturen ute nu är - 9.1 grader och klockan är 1.11
Det här med att försöka gå och lägga sig på nätterna har blivit allt omständigare. När klockan tickar iväg efter midnatt, känns det som att klockan likväl kunde varit 14 mitt på dagen, fast det är becksvart ute. Att sitta upp länge känns speciellt, som en slags frihet. Man blir mer ensam med sina tankar, för att det är sovtid för ganska många.
Det känns lättare att tänka fritt när det är mörkt ute och månen är uppe. När det är nattsvart ute, det är som att ha ögonen stängda, fast det är ännu öppna. Jag ser tydligare än mitt på dagen. Sitta uppe med sina tankar och försöka slappna av och ge kroppen sin sömn kan ta sin tid. Att haka upp sig på minnen, känslor, misstag, oförglömliga dagar sätter käppar i hjulen för min sömn. Ska jag sova vill jag inte ha en tanke i huvudet. När jag förbereder kroppen för att sova går det stegvis. Först tittar jag på klockan, på med mina nattkläder, känner efter hur trött jag är. Behöver jag varva ner brukar det hjälpas med att lyssna på Sigúr Ros eller Band of Horses.
Går till badrummet och borstar mina tänder. Undviker att ha lampan tänd då jag inte är förtjust i glödlampeljuset i badrummet, så dörren får stå öppen ut till hallen som är upplyst. När tänderna är renare ska det sköjas med flour tycker tandläkaren och jag lyder. Samtidigt som det skvalpar runt i munnen stänger jag dörren och sätter mig på toaletten. Spolar, tvättar av mig och spottar ut. Sen lägger jag mig ner i den obäddade sängen. Kan få för mig att läsa en bok en stund eller skriva i min blåa dagbok. Först på rygg i knappt en kvart, sen över på vänster sida i tio minuter, tillbaka på rygg i fem och sen tillslut hamnar jag på höger sidan när jag väl somnar.
Ulfsryd med pappa
Var med pappa på gården där han växte upp. Det var ordentligt blåset med vinden som kom från norr, ändå låg solen på, men det hjälpte inget vidare. Skulle ta lite bilder på honom där, som kommer bli en del av min slututställning. Sen gick vi ute i skogen, han berättade var den största granen i byn hade stått innan stormen tog den, var de la hö om somrarna han och hans bröder, vart de spelade fotboll i byn, där de åkte skridskor och vi hittade t.o.m den gröna båten som hade ruttnat upp med åror och allt.
Han berättade också hur det var en ko som alltid skulle jaga honom när han skulle springa och öppna grindarna i hagen medan farfar skulle köra igenom med traktorn och allt hö. Den var lömsk den kossan, Rosa hette hon. Och han pekade på hönshuset som hade byggts när farfar var liten som det aldrig hamnade några höns i, garaget som farfar hade byggt och den gamla eken som växer ovanpå berget ute i hagen. Pappa visade dungen där han hade byggt en trädkoja med sina fyra äldre bröder.
Sen gick vi in i ladugården och hälsade på korna. Där var en ung kalv som skulle kela med mig och vrålade så fort jag gick och klappade någon annan.
Vi åkte vidare genom byn och han visade vem som bort var, vart de brukade bada, vart han hjälpte till om somrarna och vilken trädgård han jämt var och klippte gräset, för han fick alltid fika då. Åkte även förbi grunden som hade vart farfars skola. Vidare på de leriga grusvägarna hittade vi tillslut till vår gamla border-collie hund Chips barndomshem, där pappa hade köpt honom året innan jag föddes.
Fem timmar var vi ute i skogen och på småvägarna och pratade om allt möjligt som hade hänt där. Det var fint. Att få lyssna på alla minnen, från tiden då man inte var med. Fast på ett sätt var man ändå det, utan att veta om det.
