En dagbok, fast inte varje dag

Farmor är för mig en klippa. Hon är helt underbar och magnifik. Får mig alltid att skratta, bjuder på sig själv och på goda kakor. Att sitta och prata om när hon var liten och vad hon gjorde förr, de samtalen tar aldrig slut och kan hålla på i evigheter tills kaffet blivit iskallt. Det fina med farmor. Jag skulle inte klara dagarna om det inte vore för att hon fanns. Hon kan få den värsta dagen, till att bli den bästa. Och lycka till med att få henne sluta prata, det är inte en tyst minut när hon är i närheten. Hon har alltid något att berätta. Och kan någon vara ärlig, så är det verkligen hon.