En dagbok, fast inte varje dag

Har de senaste dagarna tänkt väldigt mycket på döden. Och när jag var ute på nätet och letade inspiration till min utställning hittade jag en bildserie på James Dean, sju månader innan han omkom. Fotograferat av Dennis Stock. Det ryser till i ryggraden och nackhåren reser sig när jag tittar på de här. Han leker och är så ovetande om vad som komma skall, men det är vi ju alla. Vi vet inte när döden ska slå till.

 

Jag har idag varit ute vid farmors barndomshem, med farmor och pappa för att fotografera. Bilderna kommer bli en del av min slututställning, så jag väntar med att lägga upp dem här. Huset har stått tomt sen 40-, 50 talet vilket märks. Både tak och golv har rasat ihop, och baksidan av husets vägg har också raserat av att stenväggen inne har rasat. Men man kan fortfarande se glas som är kvar i en fönsterruta, likaså tapeterna, kakelugnen och hyllorna där skafferiet var. Och handtagen till dörrarna är intakta, men går inte att rubba. Naturen har växt sig snabbt inpå husknutarna. Farmor berättade att de hade en trädgård runt huset, men att det då knappt fanns några träd alls.